Storån, tre år efter stängning.

Storån är för dom flesta ett känt vatten med fint fiskbestånd. På senare tid har det dock blivit lite glesare bland fiskarna.
Det finns ett antal olika anledningar och teorier om varför. Ån är mycket lättillgänglig för besökare och turister vilket ökar riskerna för utfiskning. Storån är även mycket grund på sina ställen och fisken blir då lättare måltavlor för diverse rovfåglar och mink. Brist på lekplatser och skydd har också varit ett stort problem i vissa delar utav vattnet.
Men för tre år sedan så tog Särna-Idre FVOF ett beslut om att stänga en sträcka utav Storån för att lägga ut stora mängder sten och bygga bättre lekplatser för fisken. Och under tre år har den sträckan varit stängd och fisken har fått växa till sig.
Och nu den 1/6 -06 så hävdes fiskeförbudet och fiskarna stod uppradade för att få prova sina gamla favoritplatser igen.
Resultatet var positivt och glädjande. Ett stort antal fina fiskar med hög medelvikt och kämparglöd blev resultatet utav insatsen från Särna-Idre FVOF.
Nu lever älven åter igen upp till sitt rykte som ett utav Dalarnas vackraste och fisktätaste vatten.
Jag själv (Björn Backeby) och Clearwaters fiskaren Andreas Svahn har varit på plats, med spö i hand.

Skönheten och lugnet

Första dagen gick åt till att leta dom vackraste fiskeplatserna, och det var inte lätt. Många kilometer utav lättvadade, lugnflytande och (Ur fiskesynpunkt) Paradisliknande vatten passerades Tillslut hade halva dagen gått åt bara för att vi hela tiden ville se vad som väntade oss bakom nästa krök. Fisket den kvällen var dock en besvikelse och vi skyllde båda på den höga temperaturen som låg runt +24*C. Så när vi vaknade nästa dag och möttes utav en stekande hetta som var nästintill olidlig (+29*C) så var det mest för skönheten som vi gick ned till älven.

Överraskande vak

Plötsligt plaskade det till en bit nerströms mig där Andreas stod, ett kort glädjerop och sedan såg jag honom stå med böjt spö och blicken vänd mot mig med ett leende. Vi hade fiskat ett bra tag, vädret var stekande hett och vi hade fångat några fina fiskar på nymph lite högre upp i ett djupare strömparti. Jag sprang ner för att se vad som hade fått min fiskebroder att skina upp så. "Dom tar torrt här ute" sade han. Och som alla flugfiskare vet så finns det mycket få andra stunder som kan vara så uppeggande som när harr och öring går upp i ytan och suger i sig din egenhändigt omsorgsfullt bundna fluga. Jag började självklart speja utåt för att se fler vak, då Andreas stod utvadad en bra bit trodde jag självklart att dom stod längre ut i vattnet så jag började vada ut. När jag kommit ut en bit och gratulerat Andreas till hans nyfångade harr så visade han mig vart vaken det var som intensivast. Det förvånade mig när han pekade strax bakom mig där jag vadat ut. Men mycket riktigt. Där under en överhängande gran inte mer än en halvmeter utanför land såg jag dom första vaken.

Monsterkläckning

Den kläckning som senare tog fart sträckte sig från gul forsslända till Gråsparv. Alla sländor jag kan komma på kläckte denna kväll och fisken frossade. Alla ljusare punkter på bilden är sländor. Under denna period så var fisken praktiskt taget omöjlig att fånga. Trots att det vakade bara två meter ut från oss med intervaller på fyra vak varannan sekund så kunde våra flugor inte mäta sig med dom otroliga mängderna utav äkta vara.

Stora fiskar

Jag tror inte att jag flyttade mig mer än tre meter den här kvällen. Jag stod i samma hölja med mitt egenhändigt byggda klass 3 spö när denna fina harr på ca 8hg överraskade mig och gav mig en fin fight. Vi fick många fina fiskar denna kväll, tyvärr så tappade vi båda ännu finare fiskar. Varsina öringar på över kilot tappade vi efter en stunds kamp. Humöret slogs ner då vi tidigare inte fångat någon öring denna vecka. Men efter några kast hugger nya fiskar, Harrarna är som galna och kastar och vältrar sig i ytan och vi sätter oss ner en stund efter varje fisk bara för att se på vaken och ta en kopp rykande hett kaffe.

Lättvadat

Hela Storån i sig är lättvadad och man kan på dom flesta ställen vada rakt över älven. Andreas vadar ut på ett blankstryk och håvar in harr efter harr. Det här blev Andreas favorit plats under denna fiskeresa. På detta blankstryk stod han under tre dagars fiske och utan att flytta sig några längre sträckor så tog han ett stort antal fina och kämparglada fiskar.

Äntligen öring

Senare mot kvällningen när skymningen kommer så byter vi båda till en varsin nybunden Kaninhårs streamer. Efter ungefär en timmes fiskande så händer allting snabbt. Det suger till i min lina långt ute bakom en stor sten, jag står utvadad en bra bit ut och blir tvungen att backa bakåt in mot land. Andreas kommer springande med filmkameran och en rejäl fight går igång. Många minuter flyter utan att fisken blir trött. Mitt klass 3 spö kanske inte var det smartaste jag kunde vadat ut med på min jakt efter storöringen. Något som hände dagen före när jag tappade en utav dom största harrar jag någonsin haft på händer igen. "kling" ett litet knäppande ljud och en snärt går genom mitt spö. Jag känner igen detta från när fisken vänder sig och linan går över den lilla "flärpen"som fisken har i sidan på munnen. Det betyder oftast att flugan nu har ändrat ställning och fisken snart släpper. Och så är även fallet denna gång! Ett besviket tjut från min sida och allt är över och självklart fångat på film. En stund senare efter att Andreas återvänt till sin lilla plätt där ute vid blankstryket så hör jag ett tjut, den här gången utav glädje. Andreas som redan har tappat ett antal större öringar under veckan kunggör att nu sitter det en till på kroken, och denna verkar sitta bättre. Bara den nu inte går ut över... jo, där stack den rätt nedströms ut i forsen nedanför. Jag slänger spöt på marken, tar kameran och springer nedströms för att filma min väns kamp mot den så svårt överlistade öringen. "Den är inte så stor" talar den ständigt pessimistiske men glade Andreas. "Äsch då, spelar roll" säger jag och sätter mig bekvämt för att bättre kunna filma det hela. Öringen ger sig ganska snabbt efter att den tröttat ut sig i forsen och kommer snart inåt land. Andreas lyfter spöt för att föra fisken till handen och där går startskottet för nästa fight. Fisken simmar i vanlig ordning iväg en bit och börjar tjura vid botten igen. Efter ett femtal gånger med samma visa så kommer den äntligen ända in till handen och Andreas lyfter upp den för fotografering och beskådning. Det är en grann fisk, inte så stor kanske, men en öring trots allt. Gul under buken med guldblänkande sidor och helt övertäckt utav svarta och röda prickar. Efter fotosessionen och gratulerandet så sätts den försiktigt tillbaka för att säkra beståndet i ån för några år framöver. Vi satte tillbaks alla fiskar oavsett storlek utom två harrar på strax under kilot som togs hem för rökning i kojan. Det finns inte mycket som går upp mot rökt harr och färskpotatis.

Från Storån och vattnen kring Idre/Särna åker vi med många lyckliga minnen hem mot Hälsingland igen. Vi kommer att tänka tillbaks på alla dom fiskarna vi tappat, sett hoppa för långt ut eller som precis missat flugan. Även det, är lyckliga minnen. Att vi överhuvudtaget fått uppleva en så levande och vacker natur i vårt eget hemland Sverige. Våra tankar kommer att gå till dom många glada stunder nere vid älven, fiskarna som ruskat våra spön, blivit landade med säker hand och slutligen blivit givna sin frihet åter. Hade vi åkt dit för att plocka upp och döda all fisk vi fångat hade resan inte alls haft ett lika lyckligt slut. Det går fort för ett vatten att bli utfiskat och bara efter vårt besök på ett fåtal dagar hade vattnet varit ca ett hundratal fiskar fattigare. Och det gynnar inte någon, absolut inte framtiden. "Catch and release" är ett ypperligt sätt för att bevara ett fiskevatten inför framtiden. Så att även fler än bara jag och Andreas kan komma hem med minnen så glada som dessa. Det finns alldeles för få vatten kvar i Sverige som kan klassas som riktigt bra fiskevatten. Ska man sedan utöver det ha en vacker omgivning, ja då får man leta ännu hårdare. Men Storån i Dalarna är ett sådant vatten. Och det är värt att värna om och att bevara inför framtidens fiskare. Våra barn!

Från Denna vackra älv åker vi med många glada minnen, och med vetskapen att vi kommer tillbaka nästa år och även då förhoppningsvis får uppleva samma vackra natur och fiskrikedom som denna gång.