Anneforsån

Vår gamla skogspärla.

Anneforsån har länge varit ett enskilt kapitel när det gäller fisket för mig, och det är inte många som talar om den längre.
Många anser att ån är utfiskad och enbart innehåller gädda. Och detta är till en viss del sant, men det är inte hela sanningen!
Det finns en plats som få känner till där det fortfarande finns en chans till att fånga fin fisk!
Men det går inte att jämnföra fisket nu med hur det var där för några år sedan. Fisket har helt enkelt blivit riktigt försämrat. Även stora delar av insektslivet verkar har blivit sämre med tiden. Och det påverkar ju fisken och dess överlevnad på ett negativt sätt!
Men ån är ganska lång med en del bi och källflöden, och det går än idag att finna fin fisk om man söker sig till dom strömmande vattendragen och dom djupare delarna utav skogen!

Fisket förr, ett minne från en svunnen tid.

Flugval i Anneforsån för många år sedan...

Den 14 juni 1998 gjorde Björn och jag vår första tur till Anneforsån, vi hade inga förväntningar på fisket den dagen på grund av att dom vi pratat med sa att ån enbart innehöll gädda. Men vi visste från början att ån hade ett svagt bestånd av öring och tänkte givetvis försöka i alla fall!
Så vi valde ut ett ställe på kartan som såg svåråtkomligt ut för andra fiskare. Men när vi väl hade kommit fram till ån, så var kanske inte första intrycket det bästa!
Ån var lugnflytande och djup med vassruggar och stora partier storsten. Ett typiskt gäddvatten alltså!
Så det dröjde länge innan vi till sist hittade den första riktiga stömsträckan, terrängen var svår så vi satte oss ner en stund för att vila.
Sträckan vi hade hittat var otroligt fin och hade alla förutsättningar för att fisken skulle trivas. Gott om insekter, stora djuphålor, jämna strömmar, vegetation och ståndplatser!
En kort stund därefter så skiner Björn upp som en sol och pekar ut mot den största djuphöljan.

- där vakar det!

Jag tittar upp och får då inte bara se ett vak, utan tre samtidigt! Och nu skiner båda två upp kan jag säga!
Björn och jag kastar oss efter våra flugspön och vadar över till andra sidan för att nå fisken bättre.
Vi sätter oss ner igen, byter till en tunnare tafs och försöker se vad fisken äter! Det rör sig massvis med ljusa sländor på utan, och vi utgår från att det är Åsländor.
Vi knyter på varsin liknande fluga och Björn får äran att smyga fram först!

Sakta men säkert rollar han ut flugan som stilla flyter förbi en utav vakplatserna orörd. Han gör ett nytt kast något längre ut i djuphöljan och...
Flugan landar och försvinner lika fort i en vakring, Björn och rullen tjuter högt och fisken rusar ut till strömmen!
Efter några minuter ligger fisken i håvnätet, en riktigt fin öring på strax över halvkilot.
Fisken får givetvis simma tillbaka, och björn tackar för åkturen!

Vi slår oss till ro igen så att vattnet får vila ett tag. Men det tar inte långa stunden innan öringarna börjar vaka igen!
Björn föreslår att jag ska smyga mig fram och försöka, men då hade jag redan hunnit halvvägs ner till ån!
Jag Sätter mig ner på huk och gör mitt första kast lite snett ovanför det ena utav vaken och vaken avtar så fort flugan landat på ytan.
Återigen gör jag ett nytt kast och flugan flyter sakta förbi orörd!

- Jag brovar byta till en mindre storlek säger jag till Björn och Björn nickar med huvudet.

Jag Lägger ut flugan på samma ställe som innan. Flugan driver ett par meter och försvinner i en vakring.
Fisken rusar raka vägen ner till strömmen och jag sätter press på den tills det att den vänder ut i den djupa höljan igen.
Efter någon minut så lyckas även jag håva en praktfull öring i ungefär samma storlek som den tidigare!
Fisken sätts försiktigt tillbaka, och jag tackar för fighten!

Överraskningar...

Björn och jag bara skrattar och ler åt "Gäddvattnet" medans vi sitter och tittar ut över alla vakande öringar som återigen tar för sig utav insekterna på ytan.
Efter en stund smyger Björn återigen ner till vattnet medan jag själv är lite nyfiken på hur det ser ut lite högre upp i ån. Jag knallar iväg men märker ganska fort att jag inte behöver gå långt.
Mitt i strömmen vid sidan utav en stor sten ser jag nästan genast ett par fina vak.
Snabbt sätter jag mig ner för att försöka se vad dom vakar på.
Nu får jag även se att det kommer en och annan nattslända farande i luften så jag chansar och knyter på en E-12a.
Borta vid Björn tyckter jag mig höra att det plaskar och jag anar att han återigen lurat en öring.

När jag hukar mig ner och smyger fram sakta kan jag komma relativt nära den vakande fisken. Jag gör ett rollkast precis ovanför den stora stenen, men linan fastnar i den och flugan börjar dragga inom det heta området.
Ett nytt kast, men den här gången mendar jag linan i luften för att få en båge på den över stenen.
Flugan driver helt rätt och försvinner i ett sugande vak. Fisken sätter rak kurs nedströms och det är bara att följa efter!
Efter en intensiv kamp så ger fisken tillslut upp och kan håvas, till min stora förvåning är det en harr som tagit min fluga!
Det var en riktigt fin fisk så jag blev lite nyfiken på vad den kunde väga och tog fram min våg och vägde den i håvnätet, och vågen stannade på 8hg.
Harren fick gå tillbaka, och det var bara att lyfta på kepsen och tacka!

Jag gick tillbaka till storhöljan nedströms, där Björn fortfarande satt på huk och hade precis lagt ut flugan på nytt. När han tittade upp på mig så ser jag på honom att han har något att berätta!

- Vet du vad jag har fått då!
- Nää? svarar jag nyfiket.
- Två Harrar!
- Jo jag har fått en jag också. Berättar jag, och sen var snacket igång!

Innan dagen var slut så hade vi lyckas fånga många fina fiskar.
Vi hade aldrig vågat hoppas på att få ett så bra fiske den dagen och dessutom i våra egna hemtrakter! Så vi bestämde oss för att återvända dagen därpå!

Dagen därpå...

Dagen därpå startar vi tidigt, och är mer ivriga än nånsin på att komma iväg!
När vi väl är framme så är det inte ett liv på ytan. Men det är som sagt tidigt på morgonen och inte samma höga temperatur som under gårdagen!
Vi väntar en bit in på förmiddagen, och då börjar vaken sakta komma tätare och tätare i den stora höljan där vi under gårdagen fångat många fina fiskar!
Det började lika som gårdagen och Björn fick äran att smyga fram till ån först. Och han lurade en fin harr nästan på en gång.
Efter att höljan hade fått vila en stund, så var det min tur att smyga fram.
Och denna gång blev det en fin öring som belöning. Så fortsatte det en bit in på eftermiddagen, då vi bestämde oss för att röra oss uppströms.
Vi hade haft ett helt otroligt fiske i snart två dagar, men vi visste inte vad som väntade oss längre fram på den här dagen!

Det hela började med att Björn och jag fick mycket fina harrar i en strömfåra som sträckte sig några hundra meter uppströms.
En av fiskarna som tog just min fluga gav mig en riktig fight ute i strömmen tills den bestämde sig för att ställa sig på botten och tjura!
Efter många om och men så lyckades jag dock få harren att glida över håvkanten. Det var en riktigt fin fisk så vi tog oss tid att låta oss väga den.
Vågen stannade denna gång på stadiga 7hg. Fisken fick givetvis även denna gång simma tillbaks, och det var bara att ännu en gång tacka för en fin fight!

Ovanför strömpartiet så kom vi till ännu en stor djuphölja, där Björn parkerade sig för att kasta på ett vak som han precis sett!
Jag talade om för honom att jag skulle gå tillbaks en bit nedströms för att prova en annan hölja jag tyckte såg spännande ut och att jag skulle komma tillbaks om en stund.
Och precis när jag skulle till att gå så sade Björn:
- Den som vakar här utanför är nog ingen större bit, så jag kanske kommer ner till dig snart.
-Ok, sade jag och började knallade nerströms.
Jag ställe mig en bit nedanför Björn vid ett strömstryk, och precis när jag skulle till och kasta ut min fluga så hör jag Björn skrika till!
Jag tittar upp mot honom och ser hans spö i en kraftig båge, samtidigt som han skriker:
- Andreas kom och hjälp mig!!!
Och skriker Björn på hjälp, ja då är det något stort på gång!
Så jag kastar mig efter håven och rusar upp till honom.
När jag kommer fram så säger han:
- Den var inte så liten som vaket tydde på!
Det tar en bra stund innan jag verkligen ser hur stor harren är och jag försöker lugna ner Björn en aning!
Vi vet båda två att den är stor men Björn har inte hunnit se hela fisken ännu, och tur är kanske det!
När jag började se mig omkring i vattnet så hade nog Björn all anledning till att vara nervös!
Det var den sämst tänkbara platsen man kunde landa en fisk på kan jag säga! Det växte sly överallt i vattnet som var fyllt med uppstickande stockar och stora stenar.

Harren lade i raket fart och rullen tjöt som aldrig förr, in i slyn, bakom stockar och ner till botten under stenar för att börja tjura!
Men Björn lyckades parera harren bra och vi kunde efter en hård fight äntligen pusta ut när jag skakande och glad håvade in harren!
- Detta är inte klokt, ja det är då garanterat mitt personbästa säger Björn och ler!
Och den här harren är riktigt stor. Vi tar genast fram vågen och fisken drar ner visaren till hela 1.2 Kilo!
Vilken avslutning på dagen! Aldrig kunde Vi väl ana att så stor fisk kunde finnas i denna lilla "Gädd'å", som folk kallat detta vackra vatten.
Det var med glada leenden som vi kunde vända hemöver.
och så här var det Förr! Det var inte sista gången som vi kröp och smög utmed denna å. Vi har under åren haft ett helt otroligt fiske vid Anneforsån's stränder.
Men som sagt så håller beståndet tyvärr på att minska drastiskt!

Fisket nu, en mattare pärla.

Ån kräver nu för tiden både tid och tålamod om man ska lyckas hitta fisken. Ibland kan man finna fisken på de mest udda platser!
Oftast så får man söka igenom dem djupaste partierna men tunga nymfer och smyga försiktigt.
Och lika är det när det gäller vadning, smyg försiktigt och ta din tid. Men det finns många platser i ån som det inte ens är att tänka på att vada! Och det är oftast just sådana ställen som man finner fisken!
När det gäller flugor för ån så är det nattsländenymfer som verkar fungera bäst, och även nattsländepuppor som den vanliga hederliga superpuppan.
Fisket brukar ta fart i mitten på April och fortsätter en bit in på Augusti och sen brukar det avta successivt och det blir allt svårare att locka dem till hugg!

Med åren har stora mängder skog avverkats längst med ån, och det kan ha påverkat fisket i sig och dess insektsliv!
Men det kan finnas många orsaker till detta, så det är bara spekulationer från min sida!
En annan orsak kan tex vara att vattnet håller på att bli mer försurat än tidigare på grund utav olika anledningar.
Men om man bara ger ån lite tid så kan man ha ett mycket givande och spännande fiske på vissa sträckor!
När man kommer runt byn Annefors så brukar fisket vara sämre. Det har att göra med att ån på många ställen är lugnflytande och kantad utav vass, och där lyckas man sällan lura något annat än en Gädda till hugg!

Fakta.